ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Abdulla Ahmad Miri: En dag är det för sent att ringa din ensamma mamma

Abdulla Ahmad Miri · 13 Jun 2019
Uppdaterad 13 Jun 2019
Hon är nöjd som pensionär i Sverige vad gäller sin levnadsstandard, men att hon samtidigt känner sig allmänt dålig och äter mer mediciner när hon tänker på sin ofrivilliga ensamhet, skriver Abdulla Ahmad Miri om kvinnan han träffade på bussen.

Hon är nöjd som pensionär i Sverige vad gäller sin levnadsstandard, men att hon samtidigt känner sig allmänt dålig och äter mer mediciner när hon tänker på sin ofrivilliga ensamhet, skriver Abdulla Ahmad Miri om kvinnan han träffade på bussen. Foto: Unsplash


Kvinnan på bussen berättar att hennes liv är färglöst sedan hennes vänner gick bort och nu har hon inte någon att dela dagarna med. Hon har ett barn som bor i en annan del av landet och inte hör av sig så ofta som hon skulle önska, skriver Abdulla Ahmad Miri.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I mitt liv har jag gått igenom perioder där jag har mått mindre bra. Jag har oftast klarat mig fint och kunnat gå vidare, men ibland har det tagit längre tid.Ett av de värsta fallen jag känt av ensamhet i mitt liv var under mina första två år i Sverige. Jag var så ensam trots att jag befann mig nära människor och det var folk runt mig nästan jämt. Jag letade efter någon att ta en promenad med eller en fika. Jag ville ha någon att prata om stort och smått med. Det var svårt att hitta vänner i ett så individualistiskt samhälle som Sverige, där människors strävan efter självständighet ofta kommer före familj och vänner som man inte är så beroende av. Jag kände mig värdelös och otrygg. Det var oerhört smärtsamt.

quotation start– Jag hatar högtider och helger, sa hon med en ledsen röst. Min son lovade mig att komma på besök på morsdag senast men det gjorde han inte. Jag vill inte dö ensam någon dag. Jag vill få kram när jag behöver.quotation end

Under den här tiden brukade jag dölja min ensamhet från folk. Jag var rädd att den skulle tolkas som ett tecken på misslyckande i det nya landet. På den tiden brukade jag gå till Röda korset för att lära mig svenska, där träffade jag många svenska pensionärer som hade samma problem som jag. Vi led alla av ensamhet. Vi hade nog alla en känsla av den där tomheten som smyger sig på även om många som känner sig ensamma inte gärna vill prata om det.En morgon var jag på väg till jobbet när en äldre kvinna ville sitta bredvid mig på bussen.

– Jag ska hoppa av före dig, du kan sätta dig innanför mig vid fönstret så blir det lättare för dig, sa jag.

Hon log och tackade mig och sen började vi snacka lite. Hon var så öppen och verkade ha ett så stort hjärta. Alla de andra resenärerna satt stilla och stirrade ner i mobilen. Ingen brydde sig om vad som hände i deras omgivning eller vad vi snackade om.

– Vi behöver prata mer med varandra, kolla omkring dig hur folk är upptagna, isolerade och helst inte vill prata med någon, sa hon.

Jag förstod från sakerna hon berättade för mig att hon är nöjd som pensionär i Sverige vad gäller sin levnadsstandard, men att hon samtidigt känner sig allmänt dålig och äter mer mediciner när hon tänker på sin ofrivilliga ensamhet. Hennes telefon ringer för sällan. Det är för sällan någon frågar om henne. Hennes liv är färglöst sedan hennes vänner gick bort och nu har hon inte någon att dela dagarna med. Hon har ett barn som bor i en annan del av landet och inte hör av sig så ofta som hon skulle önska.

– Jag hatar högtider och helger, sa hon med en ledsen röst. Min son lovade mig att komma på besök på morsdag senast men det gjorde han inte. Jag vill inte dö ensam någon dag. Jag vill få kram när jag behöver.

Jag tänkte: Är det verkligen mer värde i att slita på jobbet än att bryta sina föräldrars ensamhet? Ska det krävas en ständig påminnelse till dem att uppskatta sina nära och sluta komma med ursäkter som att de knappt hinner med sig själva så hur ska vi kunna hinna med att träffa dem!

Jag kände igen mig så väl när jag hörde henne, hon påminde mig om min egen ensamhet de första två åren här. Jag tänkte på mina föräldrar som jag bara har träffat en gång de senaste sju åren på grund av kriget i Syrien. Men jag tänker också på alla er som har så mycket lättare att faktiskt träffa era familjer, särskilt de ensamma familjemedlemmarna. Vänta inte mer med att ringa det där samtalet eller åka dit och ta den där fikan. En dag kan det vara för sent.

Abdulla Ahmad Miri

Plus: Sommarkänslan är äntligen här.Minus: Folk som kastar snus var som helst.

”Jag är inte terrorist” – möt Metros kolumnist Abdulla Ahmad Miri i videon nedan.

klar

Artikellänk är kopierad

Abdulla Ahmad Miri
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro