ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Emilie Ebbis Roslund: Manlig vänskap är obegripligt sorglig

Emilie Ebbis Roslund · 5 Jun 2019
Uppdaterad 5 Jun 2019
Jag hade känt mig så ensam, så tom. Att vara nära en person under många år och ändå ha den där distansen, skriver Emilie Ebbis Roslund om manlig vänskap.

Jag hade känt mig så ensam, så tom. Att vara nära en person under många år och ändå ha den där distansen, skriver Emilie Ebbis Roslund om manlig vänskap. Foto: Unsplash


Hur kan en vänskap som är så fattig på djup och intimitet fylla någon funktion överhuvudtaget?, skriver Emilie Ebbis Roslund.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Manlig vänskap är så fascinerande. Jag kan inte sluta tänka på det. Inte heller kan jag förstå det. Kanske just därför. För några månader sedan befann jag mig intill ett sällskap med fyra 30-någonting män som skulle dricka öl. Medan jag inväntade min försenade vän fick jag lyssna till tjugo minuters lång killvänskap. Jag hade nästan glömt hur det låter. Det tomma skrapandet på ytan, ett samtal med repliker men ingen egentlig dialog.

quotation startAlla som någon gång varit ihop med en man som har liknande umgängesmönster vet att de innersta känslorna inte kommer fram över en öl med grabbarna. De läggs i knäet på ens partner.quotation end

De flesta av mina betraktelser av mäns relationer har sett, och ser, likadana ut sen jag lämnade grundskolan. Samtalen består av häpnadsväckande anekdoter, minnen från förr, någon sjuk nyhet eller löst snack om ett musiksläpp eller ett sportresultat. Det är så klart en förenkling. Inte alla män, inte alltid, men nästan. Konversationen mellan männen intill mig är inget undantag.

Den ena av dem berättar om ett projekt han håller i på jobbet medan de andra mmm:ar med i några minuter innan en annan av dem byter samtalsämne. Sedan håller det på så där fram och tillbaka utan att några av dem ställer några följdfrågor eller på annat sätt fördjupar sig i konversationen. Stämningen är avslagen och så jävla sorglig. Från mitt perspektiv kan jag inte göra annat än att projicera det jag själv hade känt om relationerna med mina vänner baserades på samma tunna pelare. Hur kan en vänskap som är så fattig på djup och intimitet fylla någon funktion överhuvudtaget?

Svaret är att den kanske inte måste göra det. I alla fall inte om personerna i fråga har en flickvän. Alla som någon gång varit ihop med en man som har liknande umgängesmönster vet att de innersta känslorna inte kommer fram över en öl med grabbarna. De läggs i knäet på ens partner. Hos oss luckras de upp. Alla mörka tankar och hemligheter kan tryggt och säkert lämnas ut och tas hand om av deras flickvänner. I egenskap av flickvän har jag också förundrats över hur lite vissa killar tycks veta om sina kompisar och deras bakgrund. Jag minns när min första pojkvän i vuxen ålder berättade för mig att hans barndomsväns pappa gått bort. När jag frågade vad som hänt och hur hans vän mådde gav han mig ett otydligt svar om kompisen och hans pappa inte haft så mycket kontakt. Varför?, undrade jag. Det visste han inte. Under åtta års vänskap hade min dåvarande aldrig ställt den följdfrågan.

I ett förhållande är det självklart att man delar med sig av sina problem och tankar. Som partner har jag så klart inga problem med att agera stöd åt en partner med allt vad det innebär. Men när man helt plötsligt är både mamma, storasyster, bästa kompis och kurator undrar man om deras vänskapsrelationer fyller någon funktion överhuvudtaget. Eller om det bara är social utfyllnad.

Projektioner igen. Jag hade känt mig så ensam, så tom. Att vara nära en person under många år och ändå ha den där distansen. Som att man inte vågar ta steget fullt ut.

Emilie Ebbis Roslund

Plus: Tidningsdöden som föranledde låsta artiklar.Minus: Gröna sms.

”Jag är en vänsterfitta” – lär känna Metros kolumnist Emilie ”Ebbis” Roslund i videon nedan

klar

Artikellänk är kopierad

Emilie Ebbis Roslund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro